getmealife

En bra fråga, folk säger ta en dag i taget. Hur ska jag kunna göra det, när jag inte ens kan ta en sekund i taget ?  Det gör så ont, vart tog allt det enkla vägen ? Varför får jag alla dessa bakslag ?

Jag vill inte vara så här, jag skrämmer iväg alla.. tillslut orkar ingen med mig, och vad gör jag då ?

det känns som att jag kommer sitta där tillslut, ensam. Men jag kan inte rå för hur jag mår, eller att jag sjunker längre ner.. Tro mig, jag försöker le, jag försöker så JÄVLA hårt. Men det räcker visst inte, och vad gör man då ? finns det någon som har ett bra svar på det ? För det har inte jag.

Tankarna snurrar hela tiden runt runt runt, alla låtar som påminner om dig gör ont.  Vad var det som hände egentligen ?

Jag har redan förstått allt det här med att livet är inte rättvist. jag märker det varje dag, Men snälla lite rättvisa måste man väl få ? lite grann iallafall ?

Just i detta ögonblick och som i många andra ögonblick önskar jag att mamma var här, att hon satt bredvid mig här i min lilla lägenhet och kramade om mig.. jag vet att hon skulle göra det om jag bad henne, men jag gör det inte, och varför vet jag inte. Min mamma är en sån underbar människa, för hur mycket hon än har så tar hon sig alltid tid att lyssna på mig.. Hon tröstar mig när jag är ledsen och jag vet att hon alltid finns där.
MAMMA : JAG ÄLSKAR DIG MEST AV ALLT PÅ DENNA JORD ! glöm aldrig det <3

Tankarna snurrar, varför blir inte allt som vanligt ?
Varför kan inte jag få må bra ?
Allting är så jobbigt just nu, vart är den där äkta glädjen jag kände förut ?
Jag försöker hitta ljuspunkter i mitt liv, men det känns som att jag åker längre och längre ner för varje dag.
Jag försöker sitta och le när jag egentligen bara vill gråta.
Och varför ska jag utsätta mina nära och kära för det ? Jag vet att dom bryr sig om mig, men jag vill inte lasta över det här på någon annan, och jag vet att ingen kan hjälpa mig med det här, det här är nånting jag måste kämpa och klara av själv, men vart är styrkan som jag borde ha ?


att försöka hitta en ljuspunkt i detta mörker är inte lätt. Jag försöker verkligen , men det går inte..

Jag vill komma bort från allt det här nu.. Men tyvärr går det inte så bra. jag vill inte, jag orkar inte.

Men mitt leende försvinner mer och mer, och ersätts med tårar. Och det är inte så jag vill leva mitt liv.. Kan jag inte bara få bli som jag var förut ?  Jag vill må bra, det är min allra högsta önskan !  Men frågan är, hur länge kommer det ta innan jag blir den jag var ? kommer jag någonsin bli den jag var ? det vet jag inte, och ingen annan heller. Jag önskar att någon visste , så jag kunde få ett svar. Men det kan jag inte få. Och det är så jobbigt..

Jag vill inte att någon tycker synd om mig, vill bara få det ur mig.